Det revolutionerande med den digitala världen är att den är gränslös. Men hur är det i praktiken? Det är långt ifrån självklart för en offentlig organisation att kunna använda utländska molntjänster och hur reglerna skall tolkas är långt ifrån självklart. På samma sätt har GDPR skapat en så stor osäkerhet i vissa fall att man hellre än att riskera att göra fel, undviker att erbjuda vissa digitala tjänster. Var det detta vi ville uppnå med alla regleringar kring integritet? Är e-legitimationer kanske den ”silver bullet” som löser alla knutar? Och hur skall någon med verkliga problem kunna lösa i sin IT-verksamhet och förhålla sig till alla motstridiga uppfattningar?